Redovisning!

Just nu är redovisningen igång!
Folk i verkstan som tar del av de olika hitte på jag och Sara använt oss av under residenset här. Gör kollage, Förutsättnings-cv, etc..

Kul! måste fortsätta här nu...

no blogging more jogging

Svårt att hinna blogga såhär sista dagarna. Vill inte sitta framför datorn. Idag har en massa saker bara poppat fram på golvet. Redovisningen känns jäkligt roligt. Den har liksom blivit till av sig självt :) typ.

Men spridda stödord om saker jag tänkt på /som jag o Sara diskuterat/vi har gjort, som komma skall i skrift...

# workshop #3

# Hoppsan, jag och Sara har visste helt olika förväntningar på vad vi vill undersöka och "hitta" och vässa våra skills i, och olika idé om estetik och... "fysisk teater" spökar. Ledde till mkt bra och lite bångstyrig diskussion. Som slutade i att vi tror mycket på att vi har mycket att undersöka och utveckla i samarbete. :)

# Hur vi löste blocken med lurarna-övningar.

# Att vi jobbat fram en rad olika koreografi/scener med en metod som är ett hopkok/ett resultat av månaden som gått -som funkar mkt bra!

# Att jag verkligen njuter av att jobba kreativt som denne "processledar-funkrionen" tillsammans med Sara, men också att vi ju kommit överens om att jag skulle ha plats att göra saker själv på golvet, som jag också alltid har en kreativ dragning till. Vilket Sara väldigt fint påmint mig om, och hur det är att kombinera de fokusen.

Eh, ja... lite granna ja...

Här är lite bild som får tala för sig själv:


eurodicoade

Producent och produktionsassistent Thora och Jenny hälsade på lite och vi snackade om vad som hänt i workshoparna.
Ska bara hinna göra ett litet manus jag vill prova nu också...

Confession

Jag ska inte undanhålla detta, trots att jag och Sara vid detta momentet stänger dörrarna till teatern och lyssnar lite extra så att inte teknikerna William och Patric är i krokarna (eller någon annan heller av skådespelarna eller produktionspersonalen för den delen heller...)

Vi kör danceokey till Britney som uppvärmning. oh yeah, bäst är elefanten. Saras favvo är de två lejonen.



Kära ÖFA-kollektivet brought danceokey to my life. <3 För er som inte är bekant med detta så går det ut på att titta på videon (gärna via projektor) och härma. Snabbt går det, så fri tolkning blir'e.
Och i den här processen kom jag på att det är en väldigt lekfull och bra ingång i att tolka andras rörelser via bild. En uppvärmning till att sedan titta på video-material från workshops och genom att copa deltagarnas rätt subtila och okonstlade rörelser (i den video jag har i åtanke) i vissa sekvenser få med sig nya "rörelsemönster" in i akrobatiken. Kanske var det deras tanke från början...? Don't know.
Svettig blir man också, och är man noggrann med dansen i den här videon så får man sig en ordentlig genomkörare ;)
Funkar mkt bra att komma igång med i workshop-gruppen också. :)

Varsågod, give it a go!

slutfas

Igår var en något spretig dag. Hur skulle jag och Sara tillsammans ta oss an materialet? ? Jag har i veckor försökt att planera workshops, intervjuer, jobb m Sara -göra upplägg. Men det har inte riktigt velat låta sig göras, förrän jag haft förutsättningarna klara för mig (vilka ungdomar ska jag träffa, vad för material har jag och Sara att jobba ifrån, vilka deltar i workshopen, etc. Den här fasen har känts rätt abstrakt innan jag verkligen hade henne på plats. Även om en bild av det hela har funnits.

Spännande var det att plötsligt samarbeta med någon konstnärligt på plats, just i förhållande till residensets upplägg. NEJ Sara -tänk inte föreställning!! "Vi ska inte ägna denna vecka åt vad vi ska visa upp!" Jag fattar verkligen att den krocken uppstår. Jag värjer ju mig själv hela tiden för den tanken, och har förlikat mig väl med den inställningen nu, under tiden som gått tror jag. Men där har jag ju några veckors försprång. Jag kände mig obstinat tjatig första dagen, men nu är vi på samma bana.
Vi har en skiss för ett upplägg för redovisning, men det är inte i form av en publik föreställning, och vi kom överens om att torsdag kl 16 tidigast, får vi börja jobba med att sätta smman själva redovisningen. Det vet jag att vi klarar lugnt.

Här kommer lite från gårdagen:

Sara gets inspired och ligger plötsligt på golvet i en pil-karta!
Fin idé!! För att komma runt "jag sätter allt i teater-ansiktet, och vill inte göra omotiverad akro plötsligt" så gav jag henne förutsättningen att i stället jobba utifrån att inte nödvändigtvis vara "tjejen som inte vet vad hon ska välja" -som är en uppenbar utgångspunkt i denna skapelse.
"Prova att du är vägvisaren". Fram med post-its och brainstorma vilka välvalsvisare som kan tänkas...
FÖRÄLDRAR/SKOLAN/ARBETSMARKNADEN/GUD/PENGAR ...etc.
Samt listan över topp 10 drömyrken från högskoleverket. Visa vägen till INREDNINGSARKITEKT/EKONOM/MARKNADSFÖRARE/ÄVENTYRARE... etc.

"Du har ju kroppen redan. Jag ser en tjej."
Tror vi är något på spåren där...

Vi hade en fab! sista workshop-session med våra finaste deltagare också! Det blir ett annat inlägg, coming soon... men här är lite bilder. TACK TACK Helene, Kristin och Sandra som modigt, bjussigt och lyhört deltagit i vår process, och hjälpt oss mucho mucho!! :D


Det mesta av gårkvällens tre timmar dokumenterades med film, som säger lite mer eg, men här är några shots.

i verkstan

Kumpanen är på plats! Teatern är vår verkstad. Igår handlade om att bolla grejer oss emellan, prova runt och komma igång tillsammans. Vi hade workshop #2 tillsammans med de tre deltagarna. Det är plötsligt jätteroligt, men också lite stressigt att nu på de här fem dagarna gripa tag i materialet tillsammans och arbeta. Gårdagens workshop blev för mig mycket att handla om att vara processledare och navigera deltagarna genom övningarna på ett så givande sätt som möjligt. Vi jobbade mer på golvet. Jag utgick från en basic övning för situation och kontakt som jag utvecklade till vidare varianter -kopplade till vårt ämne och arbete i förarbetet. Vi har en av improvisationerna på film nu med, att arbeta utifrån. Jag är inne på att jobba utifrån att vi har begränsade förutsättningar. Att vi har den improvisationen. Filmen av kroppar som rör sig, människor som gör val, plockar rekvisita, har specifik kostym etc. Det vi ser på filmen är öppet för mkt tolkning, men att leta i det, det rätt enkla. Och vidareutveckla. Tillsammans med texter, ljud och musik i förlängning. Vi hann inte hela mitt upplägg denna gång heller. Men en fin avslutning också där deltagarna genom att berätta eller läsa framförde en text de fick i uppgift att skriva i helgen, om ett val som varit svårt att ta beslut i. Kvällens tre timmar kommer att ägnas helt åt rörelseimprovisation och komposition.

Just nu har vi gett oss in på att arbeta med en intervju jag gjort med en gymnasieelev, som Sara klippt ner till ett ljudspår. Därifrån arbetar vi med förskjutning av kommunikation och tolkning av ljud/berättelsen. Laborerar med lurar, direkt-transkribering, teckning och kroppen. Jag tänker nu att det upplägget och de metoderna är något vi ska fokusera på. Där har vi stött på motstånd också, vilket jag tar som en utmaning att hitta rätt i :) Och det kommer nog att ta de här två dagarna vi har nu.

workshop #1

Hey, jag har haft en första workshop. I torsdags. 3h. Tillsammans med tre deltagare här. Dock inte i enlighet med min ursprungsplan jag hade om 5-8 deltagare, ungdomar mellan 16-24 år utan praktisk teater- dans- och cirkus-vana. Snarare the oposit. Tre deltagare 20-32 år, med cirkus, konst och drama-erfarenheter :)
Så det är ju en annan förutsättning för arbetet förstås, men samtidigt inget som gjorde att jag var tvungen att göra om upplägget. Och väldigt fint! kul och givande.
Det är väldigt bra att vi är en så pass liten grupp. Det känns ändå, som sagt, som att jag har mycket material. Varje intervju jag har gjort är en berättelse, jag har ljudspår och bilder och texter. Jag har fått höra mkt. Målet med projektet är ju fortfarande inte att berätta en historia. I en liten grupp kan vi arbeta koncentrerat och på så kort tid som vi har med 3 timmar, bli delaktiga alla på ett bra sätt.

Så, det vi hann med i den första workshopen:
Uppvärmning. B.la. fick jag äntligen tillfälle att köra 80's-workoutfilm :)
Efter att pumpat upp volymen, blodet och svetten ett samlande moment av att stilla ligga på golvet och lyssna på en låt.
Noah And The Whale – Life Is Life
För att gemensamt fokusera på vår verkstad här, släppa vad annat som varit aktuellt under helgen. Fungerade bra.

Efter det skapade vi den här väggen av olika "ingredienser" som kan ingå i den tillvaro som är ens liv.
Och därefter plockade vi upp en annan av mina favoriter :) Klippa/riva och klistra ett hederligt kollage. Rubriken för kollaget är MITT DRÖMLIV. Instruktionen löd: "Det ultimata drömlivet, bortom alla gränser och vad som är möjligt utifrån den verklighet du lever i nu. Outside the box."

(Eller något sådant ungefär, eftersom jag gav mina instruktioner muntligt och där skulle kunna bli lite tydligare och konkretare, och något mer få-ordig. Ngt att fundera över. Att hålla mig till en tydlig formulering, eftersom jag vill uppmuntra till att vara fri, göra egen tolkning och vara abstrakt också.)


Gjorde en rajd på stan och samlade tidningar o broschyrer från diverse, frisörsalongen, resebyrå, mäklarfirma, affärer, bank, arbetsförmedlingen. Såklart skapade jag ett urval där i vilka bilder och texter som fanns att tillgå. Men med den mängd och också den frihet att skriva, rita och klippa och klistra ur en MASSIV hög av diverse bild & text så fanns en stor vidd av material att inspireras och modelera med.

Kollagen satte vi upp på väggen, och deltagarna fick presentera sitt kollage, sitt drömliv. Där också samtal uppstod. Detta moment filmade jag, samtidigt som jag ställde frågor o lyssnade.

??
Ska det här vara kreativt scenkonst-undersökande? kan man ju fråga sig då. I alla fall har jag en liten kritisk röst inom mig som litegrann retas med mig och de här, till synes enkla och barnsliga övningarna. Kollage gjorde vi ju på fritids. Och det är ju gjort gjort gjort, inget nytt under solen, post its och associations- och fantasiövningar. Men jag slår bestämt bort den lilla nervösa kritikern. Det funkade asbra. Är skitkul! Och Obs! -barnsligt är inte ett negativt värderande adjektiv. Det blev ett bra sätt att få ett avspänt möte med varandra i den nya lilla gruppen. Kreativt och opretentiöst. Ledde in på många samtal om saker att ta ställning till i livet. Och bl.a. tanken: är det jag som vill, för att JAG har en önskan om just detta, eller för att det är något jag fått lära mig är åtråvärt, och som jag kommer att ge mig bekräftelse? kom upp. Till exempel. Och vi har de här fyra kollagen att arbeta vidare utifrån, på golvet.

Med den grupp vi är nu har fokus flyttats ifrån vad ungdomar som är precis i åldern runt att ta studenten har för funderingar och känslor kring vad de ska göra i sina liv härnäst. Men istället har vi i gruppen lite spridda perspektiv. Och allvarligt talat. Jag har aldrig trott att man som människa blir totalt statisk och färdig med "sitt liv". Liknande funderingar återkommer i de intervjuerna jag gjort med gymnasieungdomar, som runt kollage-bordet där vi är 20, 27, 29, 32.

Vi hann dock ca 1/2 av mitt tänkta upplägg. Vilket jag var beredd på, och lät hända, för att det kändes värt att inte stressa på. Två workshops to go.
Och på måndag kommer Sara. Jag har fortfarande inte nån klar plan för exakt hur vi ska laborera med de olika materialen jag har samlat in, men hon har också fått materialet och jag har tänkt att vi ska börja med att jobba ihop oss tillsammans genom att brainstorma utifrån vad vi har.

playtime

Just nu känns det såhär: HJÄÄLP! Sara kom hit nu!!!

Jag har haft en fin mentorskontakt från Sandra på teatern, de övriga i personalen som ett praktiskt stöd (wunderbar!) och kunnat bolla grejer med både Sandra och med Sara över telefon, men det är energikrävande och någon tröghet i att arbeta själv. Särskilt när jag nu försöker vara mer praktisk. Jag har teatern, dansmattan framme o musiken inkopplad o rekvisita, kostym etc, mina idéer om olika övningar och praktiska metoder i princip klara, och en massa material i form av text och ljud, intervjuupptagningar och musik. Men attans vad det börjar kännas tungrott att ge sig i kast med att göra av allt detta, med bara me ,myself and I. Jag brukar inte ha problem med att repa och utveckla saker ensam, för mig själv. Gillar att ha mycket egen tid för det, emellan ensemble-arbete. Men jag tror att skillnaden här är att jag inte har något konkret mål att jobba mot. Det finns ingen konkret uppgift jag ska lösa. Jag är mitt i obegränsat med en massa möjliga saker att göra och greja med. Men jag måste själv hitta på, välja ut, lägga mina förutsättningar och hitta på hur jag ska jobba. Och det finns inget motstånd eller någon att inspireras av eller krocka med alls just nu.
Men det finns en massa idéer och grejer att leka med och utforska. Och jag ska ju ha workshop med deltagare imorgon! Men hela tiden finns den här påminnelsen om att jag kan frångå planen och följa nya idéer och lust bara. Jag tror att jag fastnat lite i beslutsångest i det. Vet inte vad jag ska greppa tag i riktigt.

Tänker på när jag var liten. Att det ultimata just nu hade varit att bli typ fem år igen. Och bara leka. Låter ju klyschigt, men då kunde jag lätt tappa bort mig helt i leka och göra och det fanns inte så mkt tanke på varför eller vad jag skulle uppnå med det. Jag bara gjorde, och hittade på vad som helst utav just vad som helst. Visserligen tillsammans med syskon och kompisar rätt ofta, men också ofta ensam. Och då var jag minsann inte såhär förvirrad och kände inte den här känslan av tröghet och svårt att greppa sin energi. (obs! jag var ju dock ändå skitsmart och medveten om jävligt mkt saker både med mig själv och omvärlden som 5-åring ;))

Då får helt enkelt 27-åringen tänka att hon är 5 nu och släppa loss lite!

gymnasieintervju 2.0

Igår var jag på besök hos en ny klass på omvårdsnadsprogrammet i Linköping. Rotade runt ibland olika idéer på upplägg för workshop och gjorde om några nya intervju-upplägg. Rätt mkt av den här lektionen gick åt till gemensam introduktion i helklass dom hade, innan jag fick träffa några enskilt och jag hann bara med 3 pers. Den tredje var tom. efter skoltid för eleven. Fint och mkt tack för det :) Varje samtal, oavsett om det är 1 eller 3 pers tar visst ca 20 minuter. För att få till ett samtal. Men det är väldigt fina samtal att få ta del av!

Det här är alltså inte så dom poserade framför min kamera utan bild från skolans officiella hemsida...

Jag provade en intervju tillsammans med en sorts CV som framför allt kartlägger vad man har för förutsättningar med sig, som ev kan påverka hur ens framtid kan te sig. "uppväxt, föräldrar/motsv. vuxna förebilder arbetar med... plats, ekonomi, social status etc.

Och en variant med fokus på val. VAL jag tvingas göra, VAL jag skulle vilja göra, VAL jag önskar jag hade möjlighet att göra. Det visade sig mest inte vara såå aktuellt med val just i 1-2 året på gymnasiet i det här fallet, mer aktuellt i nian och inför studenten. Inte helt otippat. Men båda dessa uppgifter ledde in på samtal som berörde mycket angående framtid och ens idéer och ambitioner/icke-ambitioner.
Alla jag har träffat har varit så grymt bjussiga på sig själva och fina att möta, och har gett väldigt mkt en bild av hur det kan vara att vara 15-19 och fundera över sitt framtida liv. Fast, dom flesta jag har mött har inte verkat fundera så mkt, utan haft en väldigt genomtänkt och färdig plan. intressant.

Kan ju inte låta bli att lite skjutsas tillbaka till min egen gymnasietid i 1000 minnen och känslor för det, när jag här i huvudsak träffar högstadie- och gymnasieungdomar och går till deras sammanhang. Skolan, kvällsarrangemang och så. Lite läskigt, men samtidigt känns det som att jag får en närmare koppling till deras värld genom det. Undrar vad det gör med mitt sätt att förhålla mig till allt material vi har och hur jag tar mig an det. Har ju fortfarande framför allt ett utifrån-perspektiv i det. Fast "Helena 18 år"-busar med mig.

Kreativt rum & Jag har visst gått med en hemlig agenda...

Jag har flyttat in i teatern! Det gav en skjuts åt projektet. Igår tillbringade jag några timmar i teatern med att knåpa på olika workshop-moment, "uppgifter" och övningar, och prova idéerna med mig själv :) Det händer något i rum där man per automatik känner en massa möjligheter att göra en massa olika saker. Visst har alla rum sina möjligheter och möjligheten att tänja på de givna, men för mig är det otroligt befriande att komma ifrån kontorsmiljön. Där har producenten och administratören i mig en tendens att ta över.

Patrik och William, tekniker at the place, har idag fått upp trossen där vi ska rigga upp ringen när Sara är på plats.
Känslan jag har nu är att jag samlar på mig en massa material som jag vill jobba vidare med efter de här två återstående veckorna. Vill göra i praktiken! Det är väldigt lätt att börja tänka, "hur skulle detta kunna bli föreställningsmaterial?" Att se spår av scener och jobba mot föreställning. I det finns det något skönt att bara kunna släppa det -eftersom det inte är en föreställning vi jobbar mot. Fast svårt också att helt ärligt inte jobba mot föreställning, resultat, produkt. Dels för att det är så jäkla roligt helt enkelt, och man bara vill testa och göra. Och såklart enkel psykologi. Det man inte får vill man göra. Men framför allt är det fantastiskt att ha tiden att jobba på med att ta reda på saker, ha tid att klura på hur man kan testa skapande-metoder och plocka upp impulser och låta arbetet gå i andra riktningar än det tilltänkta. Bara bejaka.

En reflektion... Jag kom på att jag och Sara har haft en ursprungsidé baserad på en föreställning av att idén om framtiden och att vara ung nästan vuxen är förenat med en massa stress och prestationstankar. Och att vi har svårt att släppa det fokuset. När jag pratar med ungdomar här i stan så börjar jag efter ett tag leta lite efter den uppfattningen hos ungdomarna, i samtalen. Det är dock inte så jag har formulerat mina frågor. Vilket är mer nyfiket, öppet. Men jag har kommit på mig själv att min dolda agenda är att få bekräftat att det är stress och ångest -att ta studenten och välja bana i livet. Men eftersom jag inte har fått särskilt många sådana berättelser och inte uppfattar de ungdomar jag träffar på det sättet, förutom några få undantag, så måste vi väl släppa det. Alternativt ta det fokuset och leta efter historier som stämmer med vår hypotes. Fast det känns fel i ett nyfiket undersökande, vilket jag nu har valt att göra.
Eftersom vår sporre till projektet var en sorts frustration över en paradox att all valfrihet kan innebära både möjligheter, men också ett stort ansvar och en press på den enskilde som ger destruktiv ångest och ett gäng med "aldrig nöjda". Vår utgångspunkt var ju också tre specifika artiklar om detta. Men det verkar inte riktigt vara så. Inte ibland de 16-18-åringar jag mött i Linköping i alla fall. Och det är ju positivt! Får jag ju ändå lov att understryka...

Topp 10 viktigast i det framtida (vuxen)-livet

Idag har jag besökt en 2:a klass på omvårdnad/naturvetarlinjen på en gymnasieskola i stan. Jag träffade 13 elever i grupper om 3-5 elever. Som intervjuteknik tog jag med mig en övning där de fick göra en prioriteringsordning på topp 10 viktigaste ingredienserna i sitt liv, när de tänker på sin framtid, efter gymnasiet. Vad som känns viktigt för just dom. Rangordnat 1-10.

Jag hade med en massa alternativ:
PENGAR, KUNSKAP & KOMPETENS, STATUS, ATT HA ROLIGT, PRESTATION, ATT VARA SNYGG, ÄVENTYR, SOCIAL RÄTTVISA, FRITID, VÄLBEFINNANDE, ÄGA HUS ELLER LÄGENHET, ÄKTENSKAP, KÄRNFAMILJ, FAST TJÄNST, RESA OCH SE VÄRLDEN, SOVA, ÄTA, MOTIONERA, DINA INTRESSEN, HA DEN SENASTE TEKNIKEN, KOMMUNIKATION, VÄNNER, SLÄKT & FAMILJ, MATERIELL STATUS /DYRA PRYLAR, ATT VÄRNA OM MILJÖN, ATT HA BIL, BO I KOLLEKTIV, IDENTITET, FRIHET, PLIKT, UTBILDNING, VALFRIHET, HA ETT MODERNT KÖK, RELIGION/TRO/ANDLIGHET
ATT VARA KÄND, FÅ UTTRYCKA VEM DU ÄR, KREATIVITET & KONST, FÖRVERKLIGA DIG SJÄLV
+ blanka remsor där de själva kunde skriva egna ord. Det var det ingen som gjorde. Det verkade klurigt nog att välja mellan de förslagen jag vaskat fram.

Här är några av de listorna som skapades...

Släkt, familj och vänner var viktigt för många, och något man tänker ta hänsyn till i förhållande till jobb och var man vill bo.
Att ha en trygg tillvaro med fast tjänst, familj och ett arbete som går i linje med ens intresse var också återkommande. Att ha fritid utöver jobb för intressen var också prioriterat. Utbildning ses som en förutsättning för att få jobb.

Övningen fungerade rätt bra som underlag för att få en uppfattning om vad dessa 17-åringar värderar och vill ha. Bra för att plocka upp trådar att prata om, ställa frågor och få ett konkret material att arbeta vidare utifrån också.
Det är dock svårt att hinna fokusera på alla i grupper som är större än tre personer. Jag tror att det optimala egentligen är att få sitta och göra övningen och prata med en och en, eller ev. två personer åt gången. Listorna inom varje grupp blev också rätt likartade. Vet inte om det beror på att jag träffade dom i sina kompisgrupper, eller att de påverkas av varandra i stunden. Jag är rädd att det är delvis det senare.
Jag har samtalen inspelade också. Ska lyssna igen, och se om det är något spår att fokusera vidare på. Jag kan inte använda varje intervju som ett arbetsmaterial för gestaltningsarbetet, för det blir snabbt en stor volym material. Med denna begränsade ska jag nog snarare välja ut några få spår att utveckla vidare som arbetsmaterial. Men det är väldigt givande att möta många olika personer för att jobba in sig i ämnet, få tankar, idéer och inspiration och fler röster för arbetsprocessen.

Välkommen att göra din topp-10 lista här nedan i en kommentar! :)

Stressa Inte, Oroa Dig Inte

Emil Jensen – Stressa Inte, Oroa Dig Inte

Jag och Sara har börjat leta runt i spotify-listan också...

Samtal - Gymnasiebetygsdjungel - Lion 15 år i Radiopsykologen

Jag har också träffat en hel del ungdomar i stan de senaste dagarna också. I park, på fik och på Elsas Hus. Jäkligt schysst bemötande! Positivt överraskad. Tänker att när man spontant går fram till olika ungdomsgäng och säger "hej, vad heter ni, får jag ställa några frågor" -kan man vänta sig en viss skepticism. Men jag har fått höra om hur tankarna går kring, framför allt vad man ska göra efter gymnasiet. Och hur man ser på tiden på gymnasiet. Har också pluggat på högskoleverkets nya idéer om hur ens behörighet till olika högskoleutbildningar räknas ut now a days. Shit! Det skulle behövas en 50p kurs i bara att helt greppa det för att kunna göra medvetna val som sedan ska lägga förutsättningen för ens ev. vidare studier. Blir slagen av hur medvetna många unga är, redan vid 15 år. Och hur avgörande det faktiskt verkar kunna vara nu. Att utöver grundläggande behörighet och betyg ha rätt behörighetskurser, områdeskurser och meritpoängs-kurser i betygsdokumentet när man tar studenten. Ändå har alla de jag pratat med sagt att när man är 15 och ska välja gymnasiet, kan man inte veta vad det är man vill, sådär fem år framåt.

M 17 år:
"Dom här åren, dom här tre åren i mitt liv är dom viktigaste åren för att jag ska kunna komma ut till världen och känna att nu har jag en stabil grund att stå på. Inte som många jag känner som bara struntar i det och tänker att skolan, skit samma, jag klarar mig i livet. –Nej, nu för tiden gör man knappt inte det, för att det är jävligt viktigt..."

Högskoleverkets publikationer

De intervjuer som jag fått lov att spela in håller jag på att transkribera till text-material som vi kan jobba med som material i scenarbetet sen. Vilket fick mig också att nörda in på vilka tekniska hjälpmedel som finns för det, "slow downer"-program t.ex. Men också andra tankar om hur man kan hantera talade ord man fått. De jag inte fick liveupptagningar på, har jag i stället direkt skrivit ner som en berättelse om mötet. Som blir filtrerad genom mitt selektiva minne från samtalet. Min tolkning av det. Jag har också provat att spela in när jag berättar om berättelser jag fått för någon annan. Jag håller fortfarande på att samla till materialbanken. Ljud, text, berättelser/intervjuer, kostym, rekvisita, bilder... etc. Blir en hel del att botanisera runt i sedan. Samtidigt hittar jag riktningar och intressen i arbetet att fokusera in på till det mer praktiska sceniska arbetet.

Hittade också det här ljudklippet från Radiopsykologen i SRP1 i veckan.

Det sitter inte i kläderna

Less is more -har aldrig varit min paroll. Inte heller nu.
I fredags botaniserade jag runt i Östgötateaterns kostymförråd i Norrköping. Weeeiii!! U-n-d-e-r-b-a-r-t.

Sökte efter kostymer som representerar dels klassiska yrken, arbetsuniformer av olika slag. Därtill mer spaceade identiteter, några djur (ÄNTLIGEN! har något inneboende driv att få jobba med djurkostymer :) läser vi in genus i djur? blir det barnsligt? främmande? skrämmande? tryggt? ???) och diverse kostymer som ger särskilda fysiska förutsättningar. I förrådet handlar det inte om att hitta saker, snarare göra ett urval. Efter ett par timmar hade jag en hel stång av helt fabulösa grejer.
Jag kan inte vänta tills vi börjar jobba på golvet!! Tills Sara är här!

Några av de kostymer jag fick med mig:
Svart fågelbody - Muskeldräkt - polisjacka - Blå superhjältedräkt - sjömanskostym - blodigt slaktarförkläde - fatsuit - silver/blå/röd-randig kostym - militärhatt - aphuvud - drottningsläp - brudklänning m.m. m.m.

Vistelsen i det här obegränsade förrådet och kostymerna jag hittade för oss att jobba med gav en massa idéer och jag blev verkligen påmind om att detta är ett helt fantastiskt tillfälle -att bara kunna ge sig hän i lust och idéer och laborera runt, och att jag under min vistelse här på ung scen/öst inte behöver fokusera på planen och "målet". Eftersom det inte är definierat, och arbetet inte målstyrt. Jag kom på en massa saker som jag och Sara har velat testa, som också hör ihop med våra funderingar om att "designa sitt liv".

Min tanke är att det finns underlag för att arbeta med olika former av identitet och uttryck för det, i vad kostymerna erbjuder i form av att både iklä sig identitet, men också genom det motstånd de kan ge. Särskilt i det fysiska arbetet med Sara. Kan man ens röra sig i den där ringen med 2 dm vadd och ludd runt kroppen? Vad kan vi isf hitta i stället? We'll see!

teknikstrul...

Jag valde visst fel blogg-forum. Här har uppstått problems. Uppdateringar har legat nere i ett dygn, och nya sidor jag skapat är fortfarande försvunna... Never mind just nu. Hoppas dom fixar. Jag har ingen lust att göra om.

go spontanintervju! 2011-05-12

Har gått upp i "jakten" på workshop-deltagare för tillfället... Funderar över var jag bör lägga mitt fokus eg. Söka deltagare, eller helt dyka ner i förberedelserna av själva workshopen, där det fortfarande är mycket jag vill jobba vidare med. Den sistnämnda delen är en viktig del för mig i projektet, givetvis. Samtidigt är det väldigt kul att driva runt och söka upp ungdomar i stan, förklara om projektet och bjuda in. Ska nu försöka mig på en kombo -tar med mig diktafonen och ser om det går att kombinera att ställa lite spontana frågor för min research och samtidigt bjuda in deltagare.

Jag träffade i förra veckan Kristin Winander, masterstudent i Konstnärlig gestaltning på Linköpings Universitet. Hon gör en fältstudie av ung scen/öst och mitt gäst-projekt. (Ska bli spännade att ta del av.) Hon tipsade mig om Hangaren Sportcenter i stadsdelen Ryd i Linköping. Verkar vara ett schysst ställe. Kolla in! Var just påväg men slog en signal dit innan och fick veta att det inte är så mkt folk nu -eftersom folk i stället dras till torget med rampen, som jag hängde vid igår. Så jag traskar ner dit igen i stället.

Idag har jag förberett mig med konkreta frågor, + inspelningsmöjlighet som sagt. Får se hur det fungerar. Hittills har alla varit väldigt inbjudande och snack-vänliga.
Här är en lista över frågor jag vill ställa. Jag vet, den är lång. Jag får plocka några olika till olika personer.

• Planerar du aktivt för ditt liv och din framtid?
• Vilka val har du möjlighet att göra för att påverka din framtid?
• Är gymnasieutbildning viktigt för dig?
  
• Har du funderingar om vad du ska göra efter grundskola och gymnasie?
• Är det viktigt att ha behörighet till högskolan?
• Finns det ett tryck från omvärlden att du måste göra vissa saker för att påverka din framtid?
• Finns det val, som kommer att påverka din framtid, som du tvingas att göra?
• Upplever du att dina närmaste vuxna i din omgivning (t.ex. föräldrar eller motsvarande) har förväntningar på dig och din framtid?
• Vet du vad du vill göra i ditt liv de närmaste 2 åren?
• Vet du vad du vill göra i ditt liv kommande 10 år framåt?
• Är du intresserad av att jobba eller plugga vidare, eller något helt annat efter grundskola o gymnasiet?
  
• Tycker du att vissa framtidsplaner känns viktigare än andra?
• Upplever du att din omgivning värderar olika val olika?
• (Vilka är bra / mindre bra / dåliga?)

Vill undvika att spä på den stress som jag misstänker kan finnas kring de här frågorna. Satsar på att ha en nyfiken attityd i sättet jag ställer frågorna. Poängen är INTE att jag ska agera syokonsulent. Ok, here we go!

kommunikation, språk o spontana möten på stan

Insåg såhär en vecka innan planerade workshops att det inte är helt lätt att kommunicera vad det är jag har tänkt göra och vad man får vara med om om man deltar i workshop-gruppen. Särskilt inte när jag önskat få arbeta med ungdomar som INTE håller på med dans/teater/cirkus (alltså inte har tekniskt tränade kroppar). Efter ett par år med marknadsförings- och publikarbetesjobb borde jag kanske insett svårigheten i det själv tidigare. Men jag har nog snöat in i mina (vad jag tycker) peppiga idéer. Kan Malin Hellqvist Sellén (Inom Rimliga Gränser), kan väl jag, haha. Ämnet är väl rätt allmängiltigt för unga människor, tänkte jag. Men visst, om man inte håller på med någon form av scenkonst själv kan steget vara långt till att avsätta 3x3 timmar i min svårbegripliga workshop, där ämnet ska "förkroppsligas".

SPRÅK?!?

Just det här med begrepp och vilket språk vi använder inom scenkonst och för att förklara och kommunicera det har jag tänkt på särskilt dessa dagar.
Jag hade en informationsträff för deltagarna. (Visserligen improviserad eftersom jag trodde vi ställt in den för att ingen kunde komma). Men folk dök plötsligt upp. Och frågade mig vid flera tillfällen under mitt presenterande och förklarande "Vad betyder det där du sa nu?". "Vad menas med det uttrycket?" Jag känner mig själv inte som den mest verbalt slipade kniven i lådan annars. Snarare som praktiker utan år av akademiska studier i bagaget.
Men som jag ser det så hör det ihop med att jag på senaste tiden rört mig mycket i teatersammanhang där teori+konst är på kartan och kanske börjar vi prata ett språk som exkluderar stor del av vår publik i samtalen och beskrivningar. Hur ser recensionerna ut rent språkligt eg? Hur recenserar man ungdomsteater? Är det ungdomarna som är målgruppen för dom? En recension har ju delvis i syfte att vara någon sorts "varudeklaration" för publiken. Eller för belästa teaternördar? Ok, jag svävar iväg på annat spår nu, men det går upp för mig igen som en påminnelse om att språket spelar roll. Och det är ofta svårt att ringa in det praktiska i ett gemensamt talspråk. Att teatern en gång för länge sedan användes som kommunikation just i stället för språket -det skrivna språket. Och somlig scenkonst även idag kommunicerar över språkbarriärerna när den äger rum. Men före och efter själva teaterhändelsen behöver vi ett gemensamt språk. I tilltal till barn förenklar vi språket på rutin. Men till "nästanvuxna" ungdomar, och unga vuxna, samt folk i allmänhet oavsett ålder som är intresserade av den praktiska konsten, men inte "smala", fack-språkliga uttryck... där är det svårt att hitta rätt. Vi vill ju bjuda in. Det är ju väldigt grundläggande i hela idén med att göra teater. Men just det! Faktiskt har ju just ung scen/öst gjort en fin grej appropå just detta genom en egen Wiki i ett tidigare projekt! Done Did Do Wiki. En väg att gå!


Meeen! För att bättra på kommunikationen mellan mitt projekt gav jag mig helt krasst ut på fältet i Linköping och pratade med random ungdomsgrupper om mitt projekt, och bjöd in att delta i workshop-serien idag. Det var fint! Solen och nån form av skateramp-evenemang på ett av torgen hjälpte till.

Typ såhär, fast med massa folk när skolorna slutat.

Folk var ute på gatorna och i parken. Träffade mkt trevliga unga Linköpingsbor, och tyckte mig ändå få ett visst intresse i gensvar. I alla fall verkar det vara aktuellt för många att brottas med massa frågor och beslut om vad man ska göra med sin framtid, vad jag kunde utläsa av dessa korta möten. Möttes av instämmande suckar och igenkännande nickar "ja faan" och "det låter som jag". Hoppas nu att iaf några av dom jag snackade med hör av sig och hakar på! Vill höra mer!
:)

Sara Lundstedt!

Med mig i projektet har jag alltså Sara Lundstedt. Luft- och golvakrobat som efter utbildning på Circus Space i London jobbat runt om i världen i sin ring. Grym artist! Som jag har förstått på Saras arbete är det mycket fokus på sharp teknik och tricks inom cirkus. Det finns en uppsättning olika positioner, som man mer eller mindre utgår ifrån, och koreograferar samman till schyssta nummer. För att ge mer uttryck i det hela arbetar man t.ex. utifrån en känsla i numren, eller söker efter att motivera sina rörelser i en berättelse, eller något som är något sånär logiskt för publiken.

I det här projektet är mitt och Saras gemensamma intresse att börja i ämnet vi intresserar oss för, glömma tricksen och de sensationella poserna för ett tag och se om vi utifrån inspiration av arbetet med deltagarna i workshopen kan hitta ett nytt gemensamt scenkonstspråk där berättelserna (som då inte nödvändigtvis gestaltas i ett linjärt narrativ där händelseförloppet presenteras kronologiskt från start till slut) är utgångspunkten och hennes teknik och fysiska uttryck är verktygen i gestaltningen. "Nycirkus"? eller "performanceteater"?, eller "devised theatre"? "postdramatisk cirkusteater"? -Vet inte var det landar, eller vilken klassificering att ta till. Men just nu fokuserar jag mest på hur detta skall gå till. Vilka metoder ska vi jobba med? Har en massa tankar i huvudet, och en hög av papper nedklottrat med olika övningar/improvisationer och idéer att testa. Skall filas ner till ett tydligt upplägg. -att ha att starta utifrån iaf :) Sen får vi se vad som händer...

logg #1 2011-05-10

Halåo!
Andra veckan här på ung scen/öst, i mitt ung scen/residens. Grymt att vara här! Och en blogg har jag fått upp nu. Logg-bloggen, min publika logg över processen, welcome! Har dragit igång med alla idéer, tillsammans med Sandra Stojiljkovic från ensemblen -min smarta, fina mentor som jag bollar idéer, tankar, upplägg m.m. här i processen :) Startade upp med två dagar i Sthlm med Sandra och även Sara Lundstedt -akrobaten som jag har nöjet att få laborera med i projektet. Hon kommer hit och är med sista veckan! ska bli spännande.

Här har jag alltså fyra veckor för att testa mina idéer och några spår inom scenkonst för unga som jag vill testa.

Jag är intresserad av hur det är att vara ung och "ung -nästan vuxen" och när man ser den där vuxna versionen av sig själv där inne i framtiden. Alla idéer om hur man kan skapa sig själv och lägga förutsättningar för sitt framtida liv. Val man tvingas välja för att föra sig själv i olika riktningar. Eller val man skiter i att göra för att man inte vill vara sån och inte orkar bry sig, eller inte alls är intresserad av. Och just den här känslan av att man INTE VET, vad man vill.
Eller så är det kanske inte längre? Vad vet jag? Jag är snart 27 år och borde väl redan kanske redan ha koll. Men med nya gymnasiereformer på tal, bonuspoängsystem, ett hot om växande ungdomsarbetslöshet, en idealbild om att allt ska ägas och leda till vinst, bilden av dig själv du skapar i sociala medier, studielån som ska jaga dig till dödsbädden, livscoaching till leda, bostadsbrist, miljöhot och hot om naturkatastrofer -ok jag kan komma på hur mkt som helst i världsläget som jag tycker verkar stressande där kring myndighetsåldern och framåt.

Men det här ska jag fråga experterna om. På måndag och tisdag beger jag mig till Birgittaskolan i Linköping för att höra mig för hos ett par 2:års-klasser på gymnasiet.

Efter intervjuer och samtal ska jag, tillsammans med Sara jobba vidare med en workshop i 3 delar, med en referensgrupp av ungdomar här i Linköping. Då blir det mer action, lek och övningar i ett försök att förkroppsliga de här tankarna och förhållningssätten och undersöka hur vi kan fånga det i fysiska uttryck. Kanske det leder till bubblande inspiration för att hitta nya uttryck för Sara och mig på scenen.

Kommentera gärna om du har några tankar kring ovanstående om The future...!

So long, Helena

(Fått en sprillans ny snyggo tyg-kasse idag också. ner med diktafonen i den, och ut i Linköping, tänker jag bl.a. om veckan.)